Ronnebys historia
Ronnebys ursprung kan ledas till tiden runt år 700 e. Kr. med spår av fornborgar och andra lämningar. Staden har fått sitt namn av Ronnebyån som från början hette Rotne å, ”den rytande ån” vilket syftar på vattendragets olika forsar och vattenfall varav ett av de största i stadens nuvarande centrum. Ronneby omnämns redan 1231 i kung Valdermars jordebok medan Ronnebys äldsta dokumenterade stadsprivilegier tillkom år 1387 genom ett förnyat privilegiebrev, detta gör också Ronneby till länets äldsta stad följd av Sölvesborg 1445. Arkeologiska fynd visar att stadsbildningen växte under 1200-talet i samband med ett ökat sillfiske och under århundradets lopp beslutade den danska kungamakten att anlägga en stad på platsen. Staden skyddades naturligt av Ronnebyån vilken fungerade som en vallgrav på tre sidor medan man i öster kompletterade skyddet med en palissad. Staden hade också en stadsvakt, en form av kombinerad brandkår och ordningsvakt för stadens inre skydd. Under 1400-talet bestod denna vakt av cirka femton man. Vattenfallet i stadens centrala del blev samtidigt en naturlig kraftkälla för att driva framförallt kvarnar på det som idag kallas för Möllebacken i stadsdelen Bergslagen.
Ronneby blodbad
Heliga Kors kyrka byggdes under 1100-talet och var en central plats under Ronneby blodbad den 4 september 1564. Kyrkobyggnaden har byggts till i omgångar och har drag av så väl romersk som dansk och tysk arkitektur.
Den danska staden blir svensk
I och med freden i Roskilde 1658 blev Blekinge svenskt och svenskarna anlade en flottbas i Karlskrona. I samband med detta drogs Ronnebys stadsprivilegier in i syfte att förmå Ronnebyborna att flytta till Karlskrona. En form av dubbel bosättning tycks inte ha varit ovanlig under åren 1682 till 1686. Detta innebar att husfadern flyttade till Karlskrona med huvuddelen av sitt hushåll, men lämnade kvar några anförvanter eller drängar, som bevakade den kvarlämnade egendomen i Ronneby. Det var med all sannolikhet därför, som landshövdingen 1686 gav order om att man skulle plocka bort dörrar och fönster på de hus i Ronneby, som ägdes av borgare, och det verkar som att ordern blev åtlydd.
I Ronneby anlades 1680 ett ”gevärsfaktori”, alltså en vapenfabrik som skulle förse den nyanlagda örlogsstaden Karlskrona med Musköter, alltså gevär. Fabriken skulle först ligga vid Djupadal men personal och byggnader flyttades efter ett kort tag till centrala Ronneby och Mor Oliviagården. I staden kunde fabriken dra nytta av vattenfallet där det bland annat byggdes verkstäder för borrning av gevärspipor.
I och med freden i Roskilde 1658 blev Blekinge svenskt och svenskarna anlade en flottbas i Karlskrona. I samband med detta drogs Ronnebys stadsprivilegier in i syfte att förmå Ronnebyborna att flytta till Karlskrona. En form av dubbel bosättning tycks inte ha varit ovanlig under åren 1682 till 1686. Detta innebar att husfadern flyttade till Karlskrona med huvuddelen av sitt hushåll, men lämnade kvar några anförvanter eller drängar, som bevakade den kvarlämnade egendomen i Ronneby. Det var med all sannolikhet därför, som landshövdingen 1686 gav order om att man skulle plocka bort dörrar och fönster på de hus i Ronneby, som ägdes av borgare, och det verkar som att ordern blev åtlydd.
I Ronneby anlades 1680 ett ”gevärsfaktori”, alltså en vapenfabrik som skulle förse den nyanlagda örlogsstaden Karlskrona med Musköter, alltså gevär. Fabriken skulle först ligga vid Djupadal men personal och byggnader flyttades efter ett kort tag till centrala Ronneby och Mor Oliviagården. I staden kunde fabriken dra nytta av vattenfallet där det bland annat byggdes verkstäder för borrning av gevärspipor.
Kurorten Ronneby
Ronneby brunn är en kurort med järnhaltiga källor som upptäcktes 1705. Brunnsverksamheten blomstrade fram till sekelskiftet 1900 och ansågs vid den tiden vara landets enda kontinentala kurort. Ronneby brunn är ett begrepp som än idag är starkt förknippat med staden vilket också har påverkat stadsbilden, inte minst genom en framträdande träarkitektur i schweizerstil. Den typiska träbebyggelsen sträcker sig från Karön vid havet i söder och upp längs Ronnebyån till brunnsområdet och vidare norrut till stadsdelen Blekan ända fram till stadens centrum i norr.
Under 1730-talet anlades ett fem våningar högt sockerbruk för raffinering av rörsocker från Västindien på den plats där kulturcentrum idag ligger. Sockerbruket lades ned på 1830-talet och byggnaderna användes istället som kopparslageri. Byggnaden brann ned 1872 och ersattes av Kockums kärlfabriks verkstadsbyggnad som idag inrymmer Ronneby kulturcentrum.
Stora delar av staden brann ner den 6 april 1864 varefter endast stadsdelen Bergslagen återstår. Beräkningar har gjorts som pekar på att cirka 80 procent av stadsbebyggelsen förstördes i branden. Invånarna i staden beslutade efter en kommunalstämma den 26 april samma år om att staden skulle återuppbyggas på samma plats som tidigare men nu med en ny stadsplan med breda raka gator likt arkitekten Haussmanns plan för Paris. Efter stadsbranden återuppbyggdes den nya kvartersstaden till stor del av nya trähus, vissa av dessa med sockel eller bottenvåning i sten eller tegel efter tidens stadsplaneringsideal vars syfte var att minska brandrisken i städerna. Av dessa hus är det relativt få som återstår då ett större antal revs i samband med så kallade saneringsplaner i stadskärnan under främst 1960-talet. Samtidigt har innerstaden flera goda exempel på både 1950- och 1960-talsarkitektur med delvis ovanliga fasadmaterial så som skivor av emaljplåt. Detta är en utstuderad koppling till Kockums Emaljverk och traditionen av emaljerade kärl.
I Ronneby fanns ett kungligt danskt vicekonsulat 1872-1984 beläget vid gångbron på Nedre Brunnsvägen, alldeles vid Ronnebyån. Under denna tid tjänstgjorde 5 vicekonsuler. Staden har också hållit kaserner för en volontärskola tillhörande Blekinge bataljon som uppfördes på 1890-talet. Dessa byggnader finns idag inte längre kvar men på samma plats ligger idag stadens hälsocentrum med läkarstation, tandvård, apotek mm.
Ronneby brunn är en kurort med järnhaltiga källor som upptäcktes 1705. Brunnsverksamheten blomstrade fram till sekelskiftet 1900 och ansågs vid den tiden vara landets enda kontinentala kurort. Ronneby brunn är ett begrepp som än idag är starkt förknippat med staden vilket också har påverkat stadsbilden, inte minst genom en framträdande träarkitektur i schweizerstil. Den typiska träbebyggelsen sträcker sig från Karön vid havet i söder och upp längs Ronnebyån till brunnsområdet och vidare norrut till stadsdelen Blekan ända fram till stadens centrum i norr.
Under 1730-talet anlades ett fem våningar högt sockerbruk för raffinering av rörsocker från Västindien på den plats där kulturcentrum idag ligger. Sockerbruket lades ned på 1830-talet och byggnaderna användes istället som kopparslageri. Byggnaden brann ned 1872 och ersattes av Kockums kärlfabriks verkstadsbyggnad som idag inrymmer Ronneby kulturcentrum.
Stora delar av staden brann ner den 6 april 1864 varefter endast stadsdelen Bergslagen återstår. Beräkningar har gjorts som pekar på att cirka 80 procent av stadsbebyggelsen förstördes i branden. Invånarna i staden beslutade efter en kommunalstämma den 26 april samma år om att staden skulle återuppbyggas på samma plats som tidigare men nu med en ny stadsplan med breda raka gator likt arkitekten Haussmanns plan för Paris. Efter stadsbranden återuppbyggdes den nya kvartersstaden till stor del av nya trähus, vissa av dessa med sockel eller bottenvåning i sten eller tegel efter tidens stadsplaneringsideal vars syfte var att minska brandrisken i städerna. Av dessa hus är det relativt få som återstår då ett större antal revs i samband med så kallade saneringsplaner i stadskärnan under främst 1960-talet. Samtidigt har innerstaden flera goda exempel på både 1950- och 1960-talsarkitektur med delvis ovanliga fasadmaterial så som skivor av emaljplåt. Detta är en utstuderad koppling till Kockums Emaljverk och traditionen av emaljerade kärl.
I Ronneby fanns ett kungligt danskt vicekonsulat 1872-1984 beläget vid gångbron på Nedre Brunnsvägen, alldeles vid Ronnebyån. Under denna tid tjänstgjorde 5 vicekonsuler. Staden har också hållit kaserner för en volontärskola tillhörande Blekinge bataljon som uppfördes på 1890-talet. Dessa byggnader finns idag inte längre kvar men på samma plats ligger idag stadens hälsocentrum med läkarstation, tandvård, apotek mm.